Om jag får välja vilken version jag ska tro på, så tar jag den där det är polisen som får mig att bli arg och besviken och kasta porslinsmuggar omkring mig. Min tillit till dem var ändå aningen kantstött sedan innan. Det är lättare tro på att de skulle ha riktat in sig på de personer som de brukar vara stökiga, jag menar, det vore ju inte första gången och en ACAB-tröja kan ju anses vara provocerande. Tydligen har de ju i alla fall tagit tillbaka så pass att pappa tinat upp tillräckligt för att åtminstone svara i telefon, och det borde betyda att en ursäkt framkommit.
Efter ett par dagar av förbättringsförslag har mamma åkt hem, lämnat mitt hem skinande rent och gett förmaningar om att jag måste köpa tätninglister till balkongdörren (så att det inte kommer in så mycket skit). Som hon far fram kunde man tro att hon var ett programmerat städredskap. Men egentligen är vi ganska lika, när saker och ting blir för jobbiga går hon lös på golvbrunnen och jag bakar kakor eller springer. Ibland tvärtom. Ingen av oss löser korsord eller lägger pussel, det är för snällt och skulle nog sluta med att hela våra respektive serviser låg i smulor på golvet.
Idag är jag i alla fall livrädd för ett samtal som skulle ha kommit igår, ju längre det dröjer desto nervösare blir jag. Men kanske skulle jag slappna och tro på att det är bättre att göra det man vill nu, medan man ännu tror på att det går, än att vänta till senare när man eventuellt känner sig kvalificerad för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar