Jag minns min första kontakt med vårpropositioner; det var snart exakt fem år sedan och jag kände mig fruktansvärt vilsen. Bara någon månad tidigare hade jag gått med i Miljöpartiet de Gröna och min husvärd för dagen var lyrisk över att jag valt att engagera mig politiskt. Om det var som straff för själva partivalet vet jag inte, men hon övertalade mig i alla fall att jag skulle tycka det var jätteroligt och drog sedan iväg med mig genom gångarna under riksdagen. Till centerns kansli för att lyssna på när deras riksdagsgrupp diskuterade vårpropositionen.
Jätteroligt var det definitivt inte och 17-åringen på besök i Stockholm en fredagkväll fick en lätt aversion mot vårpropositioner.
På tisdag kommer årets version och idag finns en debattartikel i DN från de borgerliga partiledarna om hur fantastisk den är. Jag är ett stort fan av frågan: Hur? och eftersom inte ens en tillstymmelse till svar fanns i artikeln fastnade jag på detta:
"I vilken omfattning och takt förslagen kan genomföras beror på utvecklingen av de offentliga finanserna samt en avvägning mot andra angelägna reformer. Människors drivkrafter att gå från bidrag till arbete blir fortsatt vår huvudprioritering."
Vad detta kommer innebära oroar mig såklart mer än måttligt, men det är ju i alla fall trevligt att de numera åtminstone nästan skriver ut att skattesänkningar går före allt.
Och jag längtar till själva proppen släpps.
