Lobbying

Det är fortfarande någon vecka kvar att rösta i Miljöpartiet Stockholms stads provval och jag tänkte ta tillfället i akt att berätta om mina favoritkandidater.

2009 är det ännu många kommuner som inte erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid, för att detta inte krävs enligt skollagen trots att många föräldrar jobbar helt andra tider än vanliga kontorstider; familjerabatter kan inte användas av familjer med bara en vuxen och det finns fortfarande kommuner (t ex Stockholm där jag bor) som baserar barnomsorgsavgiften på hushållets inkomst, inte på föräldrarnas. Lagstiftningsmässigt är synen på familjer ofta kvar på 50-talet och därför behövs Helene Sigfridsson i riksdagen.

En stor grön kommunfullmäktige grupp kommer behöva ledas av engagerade, uppmuntrande och ordentligt pålästa personer. Till exempel någon som vågar stå för sina värderingar och rösta mot hela sin nämnd när det behövs och som har vana av att leda ett brokigt och engagerat gäng föreningsaktiva. Ja, jag försöker kompensera för att jag faktiskt missade honom när jag själv röstade (jag letade men såg aldrig namnet) och skulle det bli så att Per Olsson saknar någon poäng för att komma på vår topp 5 tar jag helt och hållet på mig skulden och skäms.

Jag är fullt övertygad om att det kommer bli en lagändring vad gäller ensamståendes rätt till assisterad befruktning nästa mandatperiod, oavsett regering faktiskt (det skulle bli nästa sak att köra över KD i) och då landar frågan i landstinget. När den gör det, då vill jag sitta i landstingsfullmäktige.

I landstinget är det fortfarande svårt för unga att komma in och svårt för de som gör det att tas på allvar. Förr eller senare kommer alla i kontakt med landstinget, via sjukvården, kollektivtrafiken eller kulturen. Landstinget måste jobba för att alla ska ha lika tillgänglighet till vård, lika möjlighet att använda sig av kollektivtrafiken och för att alla ska få ta del av den regionala utveckling som sker när Stockholm växer. Därför är jag själv (och Helene S) en av mina favoritkandidater till Stockholm läns landsting.

Religionsfrihet

Idag avslutades kyrkovalet, valet till kyrkans olika beslutsorgan. Några tycker inte att politiker hör hemma i kyrkan, men av någon anledning ska andra religioner ändå styras av politiker. Såg nyss Lotta Edholm debattera niqab i SVT:s Agenda. Niqab ska man tydligen inte få bära under utbildningar där kommunikation är en stor del av undervisningen. Frågan är ju vilken utbildning en kvinna som valt att bära en heltäckande slöja ska kunna gå i så fall, för i vilken utbildning är inte kommunikation en stor del av utbildningen?

Jag förstår och håller delvis med om att det inom vissa yrkesgrupper är olämpligt och kanske kan bli lite komplicerat att bära heltäckande slöja under arbetstid, men under en utbildning? Det finns ju distansutbildningar, lärare och elever inte ser, varför skulle just hennes ansikte vara så viktigt?

Svenne Svensson

I somras höjde jag ögonbrynen över Hägglunds prat om vanlighetens folk, nu tror jag han har rört till det rejält. För läser man debattartikeln så undrar jag vem i hela fridens namn den riktar sig mot. Vem ska känna sig tilltalad?
De som inte känner igen sig i det politiska etablissemanget; vanligt folk som inte tycker att politiken handlar om deras vardag. Jag är ganska vanlig, ensamförälder (vi är rätt många), boende i hyresrätt (vi är säkert ännu fler), låg-medellåg inkomst och utan högskolexamen. Politik som handlar om min vardag skulle handla om kollektivtrafik, kvaliteten på förskolor och möjlighet att komplettera betyg så man kom in på den högskoleutbildning som jag vill.

Ändå är det inte mig han riktar sig till, jag är säkerligen en del av den elit som beskrivs. Vad är det då kan tänkas skilja ut mig från "de vanliga"? Kanske att jag är medveten om min möjlighet att påverka samhället och min vilja att göra det. Kanske att jag vill att min dotter ska få växa upp utan krav på sig att under gymnasietiden vara "snygg, smal och smart" och sedan den som ansvarar som värmen i ett hem. Gör det här mig till elit? Hur i hela fridens namn gör det mig till elit?

Nytt fordon

Gumman har fått ett nytt färdmedel, knappt använd var mitt fynd!

Veckans vardagsfavorit

Köksredskap

Släng sig i väggen Fisher-Price, bästa leksakstillverkaren heter Gastro Max!

Sjuk mat

För andra gången på en vecka är sjukhusmaten i Stockholm uppe på tryckta svenskans förstasida (jag får för övrigt svenskan inplastad i en påse vid lunchtid, otroligt irriterande). Den smakar inte bra. Jag vet inte hur köttätarnas mat smakar och ska därmed inte uttala mig om det. Mat ska smaka bra och se aptitlig ut, men den ska också vara näringsriktig. Därför tycker jag det är lite tråkigt att när sjukhusmaten väl granskas så är det ingen som bryr sig om att kolla vad vegetarianerna får för mat. Vegetarianer är ganska många och vill också äta bra, kanske framför allt om man är sjuk. Jag tyckte inte att maten jag fick på Danderyds hotell BB efter förlossningen var äcklig eller smaklös, men den följde ju inte direkt tallriksmodellen. Hur länge mår man bra av att bara äta fett och kolhydrater?

Mys i Mysak

Väl hemma från kongress tar Ylva igen i bärsjalen Mysak från mmhbarnkläder. Sjalen är för övrigt ett hett tips till alla som har/väntar pyttisar (0-4 mån) och vill prova att bära i sjal. Förhållandevis billig, ännu billigare om en köper den via tradera, och ganska tunn ifall det är inomhus/sommarbärande som gäller. Avlastar ändå väldigt bra.

Hur hittar jag en bokcirkel?