Nu har jag jobbat i Sollentuna i två dagar och är helt överväldigdag över vilken bra förskola jag hamnat på. Jämfört med den förra. Barnen har kommit mycket längre i sin språkutveckling (alla barnen, även de få som bor på Malmvägen), de är mer utåtriktade, mindre beroende av att personalen hittar på lekar åt dem och mycket lugnare. Ska jag nu verkligen gå på den gamla vanliga förklaringen att barn är olika och utvecklas i olika takt? Ska jag säga att det beror på att gården är enormt mycket större? Eller att de haft tur med superpersonal? Eller kan det vara så att man satsar mer på förskolor i vissa områden än i andra? Jag bor i Rinkeby och tidigare jobbade jag i Tensta. Törs jag nämna ordet klasskillnad? Eller är det tabu? Visserligen är det två skilda kommuner, men så mycket mer pengar har faktiskt inte Sollentuna. Dessutom är barngruppen där jag är nu större. Ändå är barnen lugnare och verkar tryggare.
För övrigt läste jag i kafferummet något som fick mig att nästan sätta en polkagris i halsen- Kristina Axén-Olin föreslår att på kemisk väg kastrera alla våldtäktsmän. Nog för att våldtäkt är ett helt fruktansvärt brott och kränkande handling- men tvångskastrering? Skulle det lösa problemet alltså? Är hon inte lite ute och cyklar nu (eller kanske snarare åker taxi)?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar