Livet suger

Ifall det är någon som behöver en slagverksorkester så har jag en i huvudet ni kan få låna helt gratis. Jag vill ha tillbaks den i tid till nästa bakfylla, men så här mitt i veckan har den faktiskt inget i mitt huvud att göra.

Som om det inte vore nog så var det fullmäktige igår. Det inleddes med en allmänt intetsägande men stundtals rolig föreläsning om genus. Det konstaterades att bilgenen inte finns och att kvinnor klarar alla yrken (nähä?!). Men mer då? Kommer verkligt det faktum att vi skrattar åt vår egen dumhet lösa jämställdhetsproblemen? Det betvivlar jag starkt.

Intressant blev det på själva fullmäktigemötet, som var mitt första där det gjordes lika många inlägg från kvinnor som från män. Har annars kvinnor stått för nio inlägg, så har männen stått för minst 18. Flest inlägg igår fick en motion om nästan gratis kollektivtrafik (ja, vi har faktiskt sådan, och det går på hjul) och därefter en interpellation om just jämställdhet. Jag finner det något cyniskt.

Jokkmokk- en jämställdhetskommun. Mja, jag är inte övertygad.

Roligast var annars att en ledamot fastnade i hissen, trots att det utanpå satt en lapp där "TRASIG" stod med mycket stora bokstäver.

Och för att byta ämne så brukar jag annars vara allmänt uppåt när jag kommer hem från en härlig helg någonstans i Sverige, och tycka att livet är helt okej. Så är nu icket fallet. Det känns som om jag var på världens fest igår och således har världens bakfylla. Ovan nämnda huvudvärk, illamående, ofungerande minne och logik, tomhet och en känsla av att vara tillintetgjord. Precis som en bakfylla alltså. Grejen är bara det att det mest wild and crazy jag gjorde igår var att dricka kaffe hemma hos min farbror.

Nej, livet är helt vedervärdigt och det är en himla tur att inte alla dagar är som den här.

(Dessutom är det fortfarande snö kvar. Usch.)

Inget för Tomas

Jag menar vårt kommunhus. Har aldrig märkt det förut men ingången till kommunhuset har väldigt lågt tak. Undrar vad de hade för baktanke när de byggde det så.