Har precis blivit avtackad som partistyrelseledamot för Miljöpariet de gröna.Vi brukar inte ha några större avtackningar så jag visste inte att jag också skulle få en chans att tacka kongressen. Om jag hade vetat det innan (ni anar inte hur svårt det är att ad hoc komma på något att säga med en jättelampa rakt i ögonen och flera hundra pers som tittar på) så hade jag berättat att jag igår, ca 10 minuter innan valet av ny partistyrelse presenterades satt bredvid Anna Norrman och kände att jag skakade av nervositet. Jag visste att valet var jämt. Kanske var jag sympatinervös eller så var det någon form av induktion, vid den här tiden på kongressen brukar jag sitta och darra som ett asplöv- alltså gör jag det nu också.
Så här i efterhand vet jag ju att jag inte hade något alls att vara nervös för. Kongressen gjorde det bästa partistyrelseval jag sett under mina sju år i partiet och Johan Edstav imponerade och berörde så oerhört (vi var ett par stycken som satt där nere och bölade) genom att dra tillbaka sin kandidatur efter de jämna röstsiffrorna som skulle ha inneburit ett skiljeval. Det här är en partistyrelse vi kan skryta med och som kommer se till att de opinionsiffror vi har håller i sig och växer över hela Sverige.
