Nu är jag en duktig storasyster igen och pysslar om lillebror. Storebror behövde inte pysslas om lika mycket.
De här senaste dagarna, eller kanske snarare kvällarna, har varit konstiga. Tror jag. Inte särskilt känslosvallande men ändå tillräckligt för att jag ska ligga vaken och fundera länge på nätterna. Jag skulle vilja få åtminstone någon liten antydan på att det jag gör, om än jag valt fel sätt, inte är helt ouppskattat. Men jag vet inte om jag ens ska hoppas på det. Det känns inte särskilt uppmuntrande när allt man får höra är att ingenting spelar någon och att likgiltighet inför precis allt är det enda som "känns".
Den där TV:n som jag gör mitt bästa för att låta bli kunde jag inte slita mig från tidigare ikväll. Inte när Kajsa Bergqvist skulle hoppa. Helt underbart att se! Men mest imponerand var jag ändå av Emma Green. Och ett telefonsamtal jag väntat med spänning på (det andra av de två väntade) innebär att jag måste köpa ännu ett par skor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar