Idag avslutades kyrkovalet, valet till kyrkans olika beslutsorgan. Några tycker inte att politiker hör hemma i kyrkan, men av någon anledning ska andra religioner ändå styras av politiker. Såg nyss Lotta Edholm debattera niqab i SVT:s Agenda. Niqab ska man tydligen inte få bära under utbildningar där kommunikation är en stor del av undervisningen. Frågan är ju vilken utbildning en kvinna som valt att bära en heltäckande slöja ska kunna gå i så fall, för i vilken utbildning är inte kommunikation en stor del av utbildningen?
Jag förstår och håller delvis med om att det inom vissa yrkesgrupper är olämpligt och kanske kan bli lite komplicerat att bära heltäckande slöja under arbetstid, men under en utbildning? Det finns ju distansutbildningar, lärare och elever inte ser, varför skulle just hennes ansikte vara så viktigt?
söndag, september 20, 2009
torsdag, september 17, 2009
Svenne Svensson
I somras höjde jag ögonbrynen över Hägglunds prat om vanlighetens folk, nu tror jag han har rört till det rejält. För läser man debattartikeln så undrar jag vem i hela fridens namn den riktar sig mot. Vem ska känna sig tilltalad?
De som inte känner igen sig i det politiska etablissemanget; vanligt folk som inte tycker att politiken handlar om deras vardag. Jag är ganska vanlig, ensamförälder (vi är rätt många), boende i hyresrätt (vi är säkert ännu fler), låg-medellåg inkomst och utan högskolexamen. Politik som handlar om min vardag skulle handla om kollektivtrafik, kvaliteten på förskolor och möjlighet att komplettera betyg så man kom in på den högskoleutbildning som jag vill.
Ändå är det inte mig han riktar sig till, jag är säkerligen en del av den elit som beskrivs. Vad är det då kan tänkas skilja ut mig från "de vanliga"? Kanske att jag är medveten om min möjlighet att påverka samhället och min vilja att göra det. Kanske att jag vill att min dotter ska få växa upp utan krav på sig att under gymnasietiden vara "snygg, smal och smart" och sedan den som ansvarar som värmen i ett hem. Gör det här mig till elit? Hur i hela fridens namn gör det mig till elit?
De som inte känner igen sig i det politiska etablissemanget; vanligt folk som inte tycker att politiken handlar om deras vardag. Jag är ganska vanlig, ensamförälder (vi är rätt många), boende i hyresrätt (vi är säkert ännu fler), låg-medellåg inkomst och utan högskolexamen. Politik som handlar om min vardag skulle handla om kollektivtrafik, kvaliteten på förskolor och möjlighet att komplettera betyg så man kom in på den högskoleutbildning som jag vill.
Ändå är det inte mig han riktar sig till, jag är säkerligen en del av den elit som beskrivs. Vad är det då kan tänkas skilja ut mig från "de vanliga"? Kanske att jag är medveten om min möjlighet att påverka samhället och min vilja att göra det. Kanske att jag vill att min dotter ska få växa upp utan krav på sig att under gymnasietiden vara "snygg, smal och smart" och sedan den som ansvarar som värmen i ett hem. Gör det här mig till elit? Hur i hela fridens namn gör det mig till elit?
tisdag, september 15, 2009
söndag, september 13, 2009
fredag, september 11, 2009
Sjuk mat
För andra gången på en vecka är sjukhusmaten i Stockholm uppe på tryckta svenskans förstasida (jag får för övrigt svenskan inplastad i en påse vid lunchtid, otroligt irriterande). Den smakar inte bra. Jag vet inte hur köttätarnas mat smakar och ska därmed inte uttala mig om det. Mat ska smaka bra och se aptitlig ut, men den ska också vara näringsriktig. Därför tycker jag det är lite tråkigt att när sjukhusmaten väl granskas så är det ingen som bryr sig om att kolla vad vegetarianerna får för mat. Vegetarianer är ganska många och vill också äta bra, kanske framför allt om man är sjuk. Jag tyckte inte att maten jag fick på Danderyds hotell BB efter förlossningen var äcklig eller smaklös, men den följde ju inte direkt tallriksmodellen. Hur länge mår man bra av att bara äta fett och kolhydrater?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)