4 dagar

We´re getting there. Jag har börjat packa ihop mina saker så det känns allt mer att det bara är ett par dagar kvar av långa vistelsen hemifrån. Tänk bara hur Sydafrikaresan kommer bli i sommar (ska till Sydafrika minst 3v med plugget någonstans kring min födelsedag).Plåååga. Men lite bättre tid att förbereda sig på.

Kristin var ledig idag så vi har haft värsta slappardagen efter amerikanskt (strumporna var där, kakorna var där, vinet var där och tomten var stor, röd och tjock) julfirande med 8 ungar, samtliga under nio år, och 4 hundar.

Mentalt har jag börjat förbereda mig för att nästa vinter troligtvis blir kallare, snöigare och med mycket längre avstånd till en kaffe på stan med nån polare än vad denna har varit. Tur för pojkvännen att han har råd att försörja oss båda så jag åtminstone kommer kunna roa mig med att plugga samiska. Men dit är det ännu mer än ett halvår.

Till fredag är det bara fyra dagar och i övermorgon kliver jag på planet hem.

6 dagar

"Nu är det jul igen, nu är det jul igen och julen vara ända fram till påska. Nej, det var inte sant, nej det var inte sant..." Mycket mysko sång egentligen, allt utom första meningen går ju ut på att förklara att man sjöng fel först.Jaja.

Det ligger HÖGAR med julkalppar under min säng som ungarna ska få imorgon. Tomten tyckte tydligen att det var ett bra ställe att gömma dem på, men jag kommer vara rädd att röra mig för mycket inatt och knosa något.

6 dagar, det är inte alltför mycket.

9 dagar

Nedräkningen börjar närma sig sitt slut och till min egen stora förvåning så känns det inte alls som att jag kommer hinna dö av hemlängtan innan dess. Vid det här laget i Oslo hade mitt hjärta hunnit gå sönder flera gånger om. Men här är fint och jag skulle faktiskt, tro det eller ej, kunna tänka mig att bo i USA. Åtminstone i de nordligare delarna, en hel vinter där ungarna inte behöver gå till skolan om temperaturen sjunker till nollstrecket vet jag inte om jag skulle klara. Vad i hela fridens namn är det för en vinter (sensommar snarare)?

Vilken rolig helg dte här har varit förresten, inte för att jag sett så mycket Boston men ändå tillräckligt. Jag menar, vad finns mer att se av en stad än dess bokhandlar? Okej okej då, jag medger att den korta visiten downtown var väl värt sitt besök, om inte annat så för att man där kunde hitta ett anti-monopol (ja, spel). Wiie! Underbart!
Festen vi var på var också trevlig, jag hade ju ändå tre garnnystan med mig. Visserligen tyckte folk att jag verkade lite underlig, men vem tar inte med sig en stickning till partyn? En rätt bra räddare i nöden utifall festen blir tråkig och man inte kan gå därifrån eftersom man ska sova över hos värden, tycker jag.

14 dagar

Man tycker ju att jag kanske borde ha lärt mig (särskilt med denna senaste sommar i åtanke) att en alldeles för lång frånvaro från Stockholm inte är hälsosamt för mig. Jag blir grinig, trött och kan inget annat än att tänka på hur skönt det skulle vara att stå och frysa hemma vid ok-macken och vänta på en 179:a. Eller för all del, ta en runda på Hässelby torg, en öl hos Nisse och sedan avsluta men något gott hos Baronen. Nära och bra till bussen hem (179:an igen).

Den som lyckas stå ut med det får gärna flytta mig ifrån denna underbara stad på vars mark mina fötter kommer stå om 13 dagar igen.

14, det är något annat det.

15 dagar

Lev i nuet, var det någon som sa igår (med hänvisningen till mitt dagräknande). Men alltid finns det något att längta till och trist vore det väl annars?

Rufsiga i håret och med ögonen bara halvt öppna fick vi påhälsning av den lokala djurpatrullen tidigt i morse. Squire, oskyldia, buffiga lilla Squire (ungefär lika stor som mig) hade visst rymt i natt och lekt med andra hundar. Och inte nog med det, under gårdagen hade han visat sin mest skräckinjagande sida och förorsakat ett par upprörda telefonsamtal till djurpatrullen. Han är visst inte så populär vad jag förstått; Harry 4 år gjorde slut med sin flickvän för att hon ville att Squire skulle dö. Det var ju en ganska förståelig anledning, tur för mig att jag gillar hundar.

Dags att ta sig i kragen och gå ner och göra pajdeg. Någonstans är det knytkalas ikväll.

19 dagar

Nä, jag har inte tappat räkningen och inte heller ställt om till Mattias-format (vilket skulle kunna betyda precis vad som helst). Det är helt enkelt så att de 31 dagarna tagit slut och en ny nedräkning har börjat. Tyvärr får jag inte blogga om vad jag räknar ner till. Det har de högre (eh, större) makterna sagt.

Är för tillfället i Boston och kommer så vara i 17 dagar till. På en dag hinner man konstaterna mycket om USA, begreppet small innebär XL utom när det gäller kläder. Tre äpplen kostar mer än 300g chips vilket borde motsäga föregående konstaterande. Ett varmt välkomnade är inte landets stakaste sida, trots min rätt ljusa hy, blå ögon och efternamn som nog även i USA är igenkänt som svenskt (fick mig igenom Schengen-kontrollen i Amsterdam på tre sekunder dock). I Amsterdam befinner sig för övrigt fortfarande min väska, åtminstone hoppas jag att den lyckades ta sig så långt. Den är i alla fall inte i Duxbury och är det UPS som ska leverera den så får jag väl vänta tills rubriken på dagens blogg lyder 3 dagar.