Annelis skivor- är de dem som gör det?

Får man må så här himla bra när allt verkar vara så långt åt helvete som det kan bli utan att folk dör som lämmlar omkring en? Får man gå omkring och vara oförskämt glad trots att man vet att allt man säger tolkas/feltolkas och blir upphov till långa krångliga tankegångar hos andra? Får man låta bli att vara asförbannad på partikamrater som tycker att den "naturliga" vägen att gå inom politiken är ersättare i nämnd- ordinarie i nämnd- kommunfullmäktige- kommunstyrelse- riksdag? Som om det skulle vara någon stege man klättrade på.

För jag är i alla fall oförskämt glad trots att jag verkligen inte alls har någon anledning. Och jag tycker jag kan få vara det.

"Neeej, ni hämtade aldrig paketet"

...problem 1 med påståendet i rubriken: paketet är i vart levererat hos mottagaren.


Har den gått att flytta in så måste den väl gå att flytta ut? Ja, jo efter ett bra tag och en hel massa krångel och vinklingar. Men nu står min soffa i lilla sovrummet, mina bokhyllor i stpra sovrummet och en Anneli är på väg att flytta in. Underbart!! Jag tycker om tanken på att någon annans skor kommer stå i min hall och någon annans kläder ligg ai tvättkorgen. Det är lite konstigt, men jag är trots alla mina krav på min närmsta omgivning rätt less på att jämt bara vara själv.

Annars måste jag ju erkänna att jag får en grym energikick av att berätta för folk att de visst måste betala sina fakturor och att jag skickar dem på inkasso nästa fredag om de inte gör det. Det här var ändå dagens bästa; Kunden: -Vi har en försäkringssak med er och tänker inte betala något förrän den är löst. Paketet i den här försändelsen var öppnat och det saknades 21 st varor till ett värde av ca 25000kr. Jag: -Jaså jaha, men enligt er leverantör (som skickade paketet) så innehöll det ju bara 15 st varor med ett sammanlagt värde av 92kr? Jag sitter ju här med proforman.

Finns det ingen gräns på hur idiotiska undanflykter man kan få komma fram med?

FR-blues

Jahaja, ännu ett förbundsråd över. Detta måste ha varit det underligaste stormötet på länge..en enda motion gick vidare till kongressen, med riktigt meningslösa attsatser. Men men, jag har i alla fall hittat min favvoroll i samband med stormöten, och med tanke på hur mikrofånkåt jag är så är det kanske inte så konstigt att jag hade kul i presidiet. Makt! Haha.

Fast jag kände mig mest rätt ynklig ändå. Ont i öronen (inflammerade var de) gjorde det hela tiden också, och en viss persons ledsenhet påminde mig hela tiden om hur elak och egotrippad jag kan vara. Kanske var det bra, på sikt. Men rätt jobbigt.

Skriiiiiik!Idag saknade jag verkligen alla mina små barn. Även de som envisas med att de ska rulla fram till dörren när man försöker samla in alla innan lunch. De är i vart fall bra mycket trevligare, klokare och mer lätthanterliga än kunder som tycker att de är så stora att de har rätt att göra vad som helst. Efter att ha rövslickat och bett om ursäkt för en felbokad faktura (som jag inte hade något med att göra, jag gör inte inbetalningar och ser inga OCR:er) så blev jag en aaaningens less och jag tror kunden ska ha varit glad att han inte var i närheten. Han hade frusit ihjäl. Jag hade fixat problemet, varför fortsätta tjafsa och varför hävda att jag säger helt andra saker än det jag gör? Har människan aldrig fått lära sig minsta lilla debatteknik trots han var ekonomichef?

Suck.

Andra små fina brev jag har fått idag gör mig ju inte på bättre humör. Tror jag ska vidarebefodra en sida från Skolverket till Stockholms utbildningsförvaltning. Men i helgen är det Örebro och Milomik-dagar. Det gör mig åtminstone lite glad. Betalt rum på Stora hotellet gör mig ännu lite gladare.