Traces- but of what?

Det här är första natten sedan jag kom hem från Oslo i söndags som jag ska sova ensam. Att ha någon bredvid sig, eller åtminstone i samma rum är ganska skönt då det skingrar de funderingar man har över livet och varför man hamnat där man är. Just nu känns allt ändå bara som en parodi på de förhoppningar och framför allt förväntningar jag hade då jag för dryga två år sedan gick med i mp. Jag var helt uppenbarligen naiv utav bara helvete!
Hur gick det till när det som började som en vilja att förändra så småningom i form av en organisation helt tog över ens liv? Beskrivningen av en sekt brukar vara att den har en ledare. Ibland undrar jag vad skillnaden på ett politiskt parti och en sekt är.
Jag blev varnad för att låta privatlivet infiltreras för mycket av partirelaterade saker, även människor. Men jag är lika inne i smeten som alla andra och inte ett dugg bättre.
Igår hade jag en spännande diskussion med någon jag vanligtvis respekterar och håller med i det mesta. Men igår, vi kom bland annat in på rösträttsåldern. "Populistisk naivitet" kallade mänskan det. Sedan gick det vidare till handlingskraft och vad politik egentligen är. Jag har svårt för att se politik som varken åsikter eller handlingar var för sig. De måste hänga ihop. Att bara handla utan att tänka efter varför, hur, vilka konsekvenser det kan få eller vilka alternativ som finns är meningslöst.
I stort präglas dagens samhälle av handlingsförlamning, men jag tycker inte att det är vårt (mp's) problem. Snarare har vi drabbats av en handlingsmani som lett till närmast desperata och ogenomtänkta försök att göra någonting. Det är nästan så att jag hoppas på att det blir borgerlig valseger nästa år så att vi inte får några ministerposter och istället får en slags kris som tvingar oss att tänka igenom vår ideologi, våra handlingar och hur vi ska göra i fortsättningen. Att bilda regering med sossarna vore förvisso att göra något, men vad hjälper det om det inte är rätt?

Något som är mycket enklare att begripa sig på är att jag inte kommer ha tillräckligt med rosa färg till mitt badrum och att Skunk Anansie stått på repeat nästan hela dagen.

Now,
whenever the skies go grey
and shadows turn black
I'll be thinking of you thinking of me
Feeling like more of a dream
than a memory
And I'll be wondering
if there's anything behind
those traces of emotions
you seem to deny
You do
but don't
ask me for forgivesness
There is nothing to forgive
Only dreams and wishes
that I alive can not fulfill