Konsumtionsbehov

Det diskuteras mycket kött på mitt jobb just nu. Tyvärr inte från utgångspunkten att konsumtionen måste minska och varför, utan från den för mig helt ofattbara synvinkeln att det är dåligt av EU att skärpa importreglerna för nötkött från Brasilien och ve och fasa, nu kanske köttet inte räcker till två måltider per dag, alla dagar om året. Nu var förvisso inte anledningen till att skärpa kraven att den totala konsumtionen skulle minska, utan det gällde djurhållning och risker i hanteringen av köttet men inte heller detta var tydligen anledning nog.

Jag har försökt vara diplomatisk när det gäller köttkonsumtion på jobbet, det räcker att byta mot vegetariskt en eller två gånger i veckan och så vidare. Men när upprördheten över skärpta importregler gäller att Sveriges köttproduktion bara täcker 48% av det svenska behovet och att vi snarast möjligt måste börja importera från något annat håll så blir det lite för mycket. Vems jävla behov?? Okej, vi producerar kanske bara 48% av vår konsumtion, men när blev det likhetstecken mellan behov och konsumtion? Dessa 48% av dagens konsumtion skulle definitivt täcka det egentliga behovet.

"Jo, men alla har ju rätt att själva välja hur mycket kött de vill äta", säger kollegan.

När skrevs lyxkonsumtion in i FN's definition av de mänskliga rättigheterna? Rättigheten att äta sig mätt finns där, men inte rättigheten att välja mat. Med argumentationen att vi i västvärlden har rätt att fritt välja vad och hur mycket av detta vi vill äta, säger vi samtidigt att våra rättigheter att välja går före andra människors rättighet att leva. På de områden där det idag föds upp gris och nötkreatur skulle det istället kunna produceras spannmål, mat som skulle komma många fler till del.

Missförstå mig rätt, jag tycker det är helt ok att i viss begränsad utsträckning äta kött; köpa kläder; köra bil; åka utomlands på semester med mera. Det jag inte tycker är okej är att ignorera konsekvenserna av sitt eget agerande och välja att leva kvar i tron att "det jag gör är så lite så det påverkar ingen alls".

Jag är less på att vara diplomatisk och snällt och gulligt försöka påpeka att vi har ett visst ansvar även för människor vi aldrig träffat. Även för människor som inte bor i samma land, eller ens på samma kontinent som oss.