Ändringsdags

Det var länge sedan jag slutade förstå poängen med smällare och små fyrverkerier. Det var jättekul att pappa hade några när jag var liten så jag fick se på nära håll. Men roligast var ändå de stora, inne i stan (Boden eller Luleå). Ju större jag blev desto mindre imponerad av de små fyrverkerierna blev jag. Tydligen är jag ganska ensam för här, i Rinkeby, smäller det konstant i ungefär två veckor över jul och nyår. Mest yngre tonåringar om jag gör en någorlunda korrekt åldersbedömning på dem, trots att det är 18-års gräns för att få köpa alla former av raketer.

Och så gott som varje år är det någon som dör på grund av raketerna.

Är det inte dags att skärpa reglerna för vilka som ska få sälja raketer när de uppenbarligen alltför lätt hamnar i händerna på minderåriga? Vad i nuvarande regelverk kan ändras? Ska det krävas tillstånd från polis eller lämplig myndighet för att få köpa? Och finns det överhuvudtaget en nödvändighet för enskilda människor att kunna köpa och använda raketer?

Nya språkrör föreslagna

Efter åtta timmar på tåg, massivt intag av kaffe och många timmars diskussioner är valberedningen klar med sina förslag till Grön Ungdoms riksårsmöte 2008. Våra rörförslag

Maria Ferm, 22 år, Malmö
Jakop Dalunde, 23 år, Stockholm

syns idag i allt från Norran (Norra Västerbotten) till Expressen. jag är djupt imponerad av deras mediahantering och väldigt nöjd med vårt förslag.

Bostadsdjungel

Med ett högskoleprovsresultat som inger hopp i bagaget har jag nu kollat läget och möjligheterna i lite olika kommuner, och slogs av hur många som inte har en kommunal kö till hyresrätterna. Med tanke på att det i de flesta studentstäder anses svårt att få en bostad borde en kommunal kö underlätta avsevärt, framför allt i frågan om att göra det överskådligt och dessutom någorlunda rättvist i form av ett enhetligt kösystem (där helst tiden du stått i kön är platsavgörande, inte som hos exempelvis Signalisten där den som redan har bostad går först). Eftersom det bara tog mig två veckor att skaffa ett 1:a hands kontrakt i Stockholm, genom just köande hos privat hyresvärd, så har jag faktiskt inte brytt mig så mycket om att ta reda på mer än hur den kommunala kön funkar.

Nu står jag med en lista över hyresvärdar där du blandat har/inte har möjlighet att anmäla intresse via internet, där några har principen att du ringer och hör dig för, andra har en kö och en del har inte ens fungerande hemsidor. Det går knappt att utläsa av de fungerande hemsidorna hur många fastigheter de har och framför allt är det minst 15 köer du ställa dig i i varje kommun istället för en. Jag är totalförvirrad. När det inte går lätt som en plätt, hur gör jag då?

Och ska jag kanske känna mig bortskämd som klagar över att Stockholm inte har kommunal förmedling av 2:a handslägenheter? Nej, vid närmare eftertanke tänker jag inte det.

Kill the spider, or let it out?

I ungefär en veckas tid har jag vetat att jag har ett litet gäng inneboende i badrummet. De har varit lite svåra att artbestämma men dock ganska beskedliga och mestadels gömt sig under listen till duschen. De vill säkert inte heller bli inplacerade i något fack. Nu börjar de små varelserna ta sig allt större friheter, främst vad gäller promenader i övriga lägenheten. Friheter som inte ingår i deras kontrakt.

I söndags blev det så uppenbart vad de är för ena. Kackerlackor!! Stora, hoppande och i mina köksskåp sig gömmande kackerlackor. Jag är tack och lov ingen sådan som blir hysterisk bara en varelse med 6-8 ben visar sig i närheten, men det finns gränser. Nu hånar de dessutom min ganska pedantiska karaktär genom att dansa runt på en flaska Javex, peka spröt och en kan nästan höra dem sjunga "Du kan inte städa bort mig, du kan inte städa bort mig, na na na na".

På fredag kommer anticimex och ska bjuda de små raringarna på lite god gelé. Förhoppningsvis ska det få dem att sluta föröka sig och så småningom dö. Förhoppningsvis är det ett riktigt jävligt gift så att de dör fort. Som sagt, det finns gränser:

Få ut de förbannade helvetskrypen ur min lägenhet!!! Nu!

20 minuter av mitt liv

Gett mig på att övningsköra i en brommarondell fylld av vägarbeten och kunde inte låta bli att än en gång slås av hur otroligt puckat det är att köra bil i Stockholm. Det känns som ett sånt enormt slöseri med tid, att låta det ta tio minuter att ta sig fram 100 meter. Men men , det är ju alla människors okränkbara rätt att sitta i bilköer.

Tänk om alla skulle slåss lika hårt för rätten till en uppväxt utan AK-4:or och landminor.

Vem har missförstått?

Så kom då igår Jämos utslag om toplessbadande på badhus, och jag blir mer än lite konfunderad:

"Diskriminering innebär att en person behandlas sämre än vad en annan person skulle ha blivit behandlad i en jämförbar situation. Men just för att det råder olika normer för vad kvinnor och män bör visa, har de båda anmälarna inte befunnit sig i en likartad situation som manliga badare på Fyrishov, menar Anne-Marie Bergström"

Och jag som trodde att ett av Jämos uppdrag var att visa på diskriminerande normer i samhället.

Så fruktansvärt länge sedan var det inte som det inte ansågs som diskriminering att kvinnor inte fick vara präster i svenska kyrkan och det är fortfarande mindre än 100 år sedan vi fick rösträtt. Behandlade olika på grund av rådande normer har vi väl alltid blivit?

Och jag återkommer till det här med anständigheten, varför är det oanständigt för kvinnor att visa sina kroppar i ett sammanhang som inte vanligtvis förknippas med flirtar och sex medan det samtidigt är anständigt att göra det på exempelvis stranden eller krogen?

Tack så hemskt mycket Jämo, för att ni får att känna mig som ett rent sexobjekt.