Normativitet i forskningskretsar

Den här lilla notisen hittade jag i senaste Dagens Medicin (nr 10) och kan inte låta bli att undra över statistikerns slutsats.

"Kvinnor i medelåldern som skiljer sig går upp mindre i vikt än de som är gifta. Den handlar om en viktskillnad på ett till två kilo, visar en ny avhandling.
- Det kan bland annat bero på att kvinnorna blir deprimerade och därför äter mindre."

Inte för att på något sätt förringa känslorna hos de som faktiskt blir deprimerade när ett långt och kanske under lång tid lyckligt förhållande tar slut, men vad är det för jävla slutsats att dra av den knapphändiga informationen att skilda kvinnor väger mindre än gifta? Lika vettigt och väl underbyggt, men mycket roligare och förmodligen mer kontroversiellt hade ju varit att dra slutsatsen att de gifta kvinnorna är deprimerade och därför tröstäter.

Skryt

Jag är inte bara ensamstående småbarnsförälder, politiker och läkarstudent. Jag kan sy också :)

Tentadags

Vilken sekund som helst ska jag börja göra lunch till mitt barn. Förskolan är stängd för planering så hon är hemma. Sen måste jag ta henne med till Karolinska institutet för det är praktisk examination i anatomi i eftermiddag.

Som tur är har vi en tenta till imorgon så de flesta som gjort sin praktiska examination sitter kvar och pluggar till den, Ylva får hänga i cafeterian med klasskamrater medan jag examineras. Läkarstudenter ska väl klara en snorig tvååring?

Vardagsskräck

Läser skräckinjagande kommentarer på Helene Öbergs artikel om graviditet och ett krävande jobb. Jag har bara en kommentar; min unge lider inte av vare sig kärlekslöshet eller anknytningsproblem. Det är alltså fullt möjligt att kombinera småbarn med ett krävande jobb/uppdrag/studier när man bara är en förälder. De är dubbelt så många blivande föräldrar, hur i hela fridens namn skulle det då kunna vara ett jätteproblem?

Jag kommer inte att rösta på den här kongressen( heller, undrar när jag kommer få göra det igen?) och jag vet faktiskt ännu inte vilken av de två småbarnsföräldrarna till partisekreterarkandidater jag föredrar. Men inte är det att Abbe kommer vara ca 1,5 år äldre än bebis Öberg som kommer fälla avgörandet.

Planering

Hämtade ett paket på posten idag, fullt av kläder och till dotterns stora förtjusning; kastruller och husgeråd till dockspisen. Sedan dess har jag serverats otaliga mängder äcklig pastasås samt det kulinariska undret pastaris med stekt chokladsås och tomater.
Mmmm, mums!

Mer än så behövs inte för att dämpa min irritation över KI:s framförhållning. Vi har fått vårt schema fram till 30 mars, men därefter är det blankt. Blank är ju dock inte riktigt vad resten av min planering är, och knappast resten av klassens heller. Ibland känns det som att KI utgår från att alla deras studenter är 18-åringar utan större intresseområden och fortfarande boende hemma hos föräldrarna i Stockholmsområdet. Problem uppstår då jag ännu inte upptäckt någon sådan.

Vi är en salig blandning av elitidrottare, körsångare, småbarnsföräldrar, veckopendlare och långt-bort-ifrånpersoner. Andra människor anpassar sig efter våra scheman och det är inte ens två månader till 30 mars.

Förra terminen fick vi schemat för terminens sista och obligatoriska dag (22 dec) i november. Försök boka en för en student betalningsbar resa Stockholm-Luleå till det datumet i november...

Verklighetsbilder

Läste en debattartikel om att lagstifta om 50/50-kvotering av föräldraförsäkringen imorse. Eftersom ett införande av en sådan lag ger mig rysningar är jag givetvis på dåligt humör. Fortfarande, fast det är väldigt många timmar och många roliga händelser sedan.

Det är klart att jag också tror att en kvotering vore bra i en del par, eller mer specifikt i de familjer där båda föräldrarna har en intjänad sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och ett jobb att gå tillbaka till efter föräldraledigheten. Och såklart, att löneskillnaden mellan föräldrarna inte är alltför stor. Kort sagt i familjer som redan har en någorlunda god och någorlunda jämn ekonomisk situation.

Jag påstår mig inte veta den exakta arbetslöshetssiffran eller ha den ultimata lösningen på hur denna ska beräknas, men jag tror mig veta att alla föräldrar/par inte uppfyller kraven ovan. Man måste ha jobbat i ca åtta månader utan glapp innan barnet föds för att få full ersättning från försäkringskassan. Minsta lilla glapp och du riskerar att få lägstaersättningen (180kr/dag tror jag).

Trots detta får ju faktiskt även folk med timanställningar, korta vikariat eller, gud förbjude, studenter barn. Ibland med någon som har ett fast heltidsjobb. Sist jag kollade var dessutom kvinnor överrepresenterade på de osäkra anställningarna.

Ponera att någon som jobbar timmar som personlig assistent (förälder 1)får barn med någon som har ett fast heltidsjobb(förälder 2). Förälder 1 börjar som föräldraledig och får lägstaersättningen. Om förälder 2 har en genomsnittslig lön så är den totala hushållsinkomsten runt 30 000/mån före skatt. När 1:ans dagar är slut är hon (för det tror jag dessvärre att det är) utan jobb och utan intjänad a-kassa. Men någon måste vara hemma för barnet är bara sex månader gammalt, och på något sätt måste familjen ha en stabil inkomst.

Säkert finns det några som kommer byta vem som är hemma ungefär här men den stora risken är att förälder 1 får vara hemma utan vare sig erkännande eller ersättning, och blir beroende av den andra förälderns inkomst. Det kommer inte hjälpa hennes ställning på arbetsmarknaden. Föräldraledighet med ersättning från försäkringskassan räknas som heltisarbete om man t ex söker in på en utbildning där arbetslivserfarenhet krävs. Att bara vara hemma räknas som 0 arbetade timmar i veckan.

Det skulle man kanske kunna tro, men det här är tyvärr inget extremfall. Tvärtom. Föräldrapar där bägge är högutbildade med fasta jobb är ovanligare.

Fortsättning följer...