Könsneutrala modetips

Jag har ett barn. Det är 1,5 år gammalt. Det älskar allt som har kombinationen hjul och motorer, glittriga saker (gärna handväskor) och sandleksaker. Barnet leker således med så kallade könstypiska saker, redan vid 1,5 års ålder. Barnet väljer ibland rosa framför grått och ibland militärgrönt framför rött. Jag måste erkänna att barnet oftast inte får välja själv utan att det är jag som handlar och väljer kläder. Det är kanske inte så politiskt korrekt.

Dessutom handlar jag nästan alltid på Lindex eller Kappahl. Det är inte heller så politiskt korrekt, framför allt inte om vi blandar in den ständigt pågående diskussionen om könsneutrala kläder. Lindex och Kappahl har nämligen inga sådana så ingen medveten förälder kan rimligen handla sina kläder där. Det är heller inte så konstigt att alla omedvetna föräldrar klär sina flickor i rosa och pojkar i grått. Har man inte råd att endast handla ekologiska könsneutrala märkeskläder som bara finns i små serier i otillgängliga butiker är det inte heller så konstigt att flickorna blir rosa och pojkarna grå.

Därför kommer här nedanför ett axplock ur vår könsneutrala barngarderob med kläder endast från de större kedjorna.



Tröja och byxa från Kappahl.




Tröja och byxa från Lindex.



Sommaroutfit no 1! Skjorta från HM och byxa från Lindex (som vi har i typ alla deras färgställningar)

Det finns nämligen annat man göra utöver att någon gång då och då köpa ett plagg från Villervalla och gnälla över att de större kedjorna inte har något könsneutralt utbud. Man kan till exempel sluta könsdefiniera kläderna. Visst, jag skrattar också högt när jag läser Polarn o Pyret reklam om att de gör kläder för barn, inte för pojkar eller flickor och sedan ändå har en tydlig uppdelning mellan 100% bomull och 95%bomull/5% elastan. Men i slutändan är det ändå jag som väljer, och ibland mitt barn.

Familjeliv vs arbetslinje

Har suttit nu på morgonen och läst kommentarerna på Helene Sigfridssons artikel om föräldranärvaro. De flesta negativa handlar om att man som småbarnsförälder faktiskt får lov att ta sitt ansvar och gå ner i arbetstid. Att vara heltidsarbetande och förälder går inte ihop.

Jag vet att det är en ganska fördomsfull bild, men den kommer över mig ändå; de måste vara höginkomsttagare, de som skriver så. Eller gifta med en höginkomsttagare. Eller så lever de skyddade i någon liten bubbla någonstans och går aldrig ut. Det krävs ju nämligen inte att man kvalar in i Mensa för att se de ganska stora problemen med ett sådant resonemang, att föräldrar skulle måsta gå ner i arbetstid. Två väldigt vedertagna fakta räcker för att de flesta ska se problemet.

Fakta ett: de flesta ensamstående föräldrar är kvinnor
Fakta två: kvinnor har generellt sett lägre lön än män

Vi behöver inte ens gå ner till låg- och medelinkomsttagare för att det skulle bli problem. En ensamstående mamma med två barn och 28 000kr/månad skulle få det ganska jobbigt att klara sig på halva sin lön. En ensamstående pappa med samma jobb kanske tjänar 30 000kr/månad. Han skulle också få det rätt jobbigt om han skulle måsta klara sig på hälften.

Dessutom är det ju så att arbetslinje råder, socialförsäkringssystemen är inte gjord för att en småbarnsförälder ska kunna gå ner i arbetstid. Att vara mamma/pappa ger ingen pension och inte heller någon sjukpenning. Det ser inte till så att barnen har ett sparkonto och det betalar inga gummistövlar eller lucialinnen.

Säkert skulle många vilja gå ner i arbetstid och kanske kom kommentarerna från sådana som tycker att det är självklart att mamma och pappa går ner lika mycket, tar lika stort ansvar för allt hushållsarbete och lövkrattande på dagis samt tjänar ungefär lika mycket (för samma arbete). Det är ju såklart det samhälle vi vill ha, men det är inte det samhälle vi har. den som har lägst lön är den som får gå ner i arbetstid för att hinna med bullbak, matsäckar, lövkrattning och skolpjäser. Oftast om än inte alltid, är det kvinnan. Och vips var vi tillbaka till ett samhälle där mannen är arbetar och försörjer familjen.

Ska man kunna ha en arbetslinje så måste den gå att kombinera med familjeliv. Det måste finnas barnomsorg för alla som arbetar, även de som jobbar obekväma arbetstider och då går det inte att kräva att man ska vara föräldranärvarande i skolan flera dagar i månaden.

Eller så har man en politik som går ut på att alla barn ska få vara mer med sina föräldrar, i alla typer av familjer.

En föredettings tack

Har precis blivit avtackad som partistyrelseledamot för Miljöpariet de gröna.Vi brukar inte ha några större avtackningar så jag visste inte att jag också skulle få en chans att tacka kongressen. Om jag hade vetat det innan (ni anar inte hur svårt det är att ad hoc komma på något att säga med en jättelampa rakt i ögonen och flera hundra pers som tittar på) så hade jag berättat att jag igår, ca 10 minuter innan valet av ny partistyrelse presenterades satt bredvid Anna Norrman och kände att jag skakade av nervositet. Jag visste att valet var jämt. Kanske var jag sympatinervös eller så var det någon form av induktion, vid den här tiden på kongressen brukar jag sitta och darra som ett asplöv- alltså gör jag det nu också.

Så här i efterhand vet jag ju att jag inte hade något alls att vara nervös för. Kongressen gjorde det bästa partistyrelseval jag sett under mina sju år i partiet och Johan Edstav imponerade och berörde så oerhört (vi var ett par stycken som satt där nere och bölade) genom att dra tillbaka sin kandidatur efter de jämna röstsiffrorna som skulle ha inneburit ett skiljeval. Det här är en partistyrelse vi kan skryta med och som kommer se till att de opinionsiffror vi har håller i sig och växer över hela Sverige.

Det är inte min dag idag

Det är sällan så många allmänna "grattis" syns som idag. Till kvinnor, för att på något sätt hylla kvinnan. En gång om året.

Jag har rätt många förnamn och får således en hel del grattis under året ändå utöver min födelsedag. Jag behöver inte ett till, ett "grattis för att du är kvinna" är ändå inte vad internationella kvinnodagen handlar om. Ett grattis skulle bara göra mig arg. 28 december är det "Värnlösa barns dag". Gratulerar du dem till att vara just värnlösa barn? Nej, men problemet med barn som saknar skydd av samhället och inte får de rättigheter de har enligt FN:s barnkonvention uppmärksammas.

Internationella kvinnodagen handlar om jämställdhet och feminism, om män likväl som kvinnor. Om det faktum att män tjänar mer, tar ut mindre föräldraledighet och står för de allra flesta grövre våldsbrotten. Min blivande yrkesgrupp är ju ingalunda underbetald men ändå känner jag mig redan lurad på 5000 kr i månaden, för den genomsnittliga löneskillnaden mellan manliga och kvinnliga läkare är hisnande
10 000kr (källa: SCB)

Jag vill inte ha något grattis, jag vill slippa försvara mig ifall mitt barn skulle tas om hand om sin pappa från dag ett; jag vill kunna klä mig som jag vill utan att kallas vare sig förtryckt eller hora; jag vill tas på allvar om jag anmäler min sambo/man för våldtäkt och jag vill ha hälften av de där 10 000 kronorna.